(December 30, 1746 - August 4, 1816) was a French neoclassical painter. He was the son of the miniaturist François-Elie Vincent and studied under Joseph-Marie Vien. He travelled to Rome, where he won the Prix de Rome in 1768. From 1771 to 1775 he studied there at the Academie de France. In 1790 Vincent was appointed master of drawings to Louis XVI of France, and in 1792 he became a professor at the Academie royale de peinture et de sculpture in Paris. In 1800 he married the painter Adelaïde Labille-Guiard. Belisarius by François-Andre Vincent, painted 1776. He was a leader of the neoclassical and historical movement in French art, along with his rival Jacques-Louis David, another pupil of Vien. He was influenced by the art of classical antiquity, by the masters of the Italian High Renaissance, especially Raphael, and among his contemporaries, Jean-Honore Fragonard. He was one of the founder members of the Academie des beaux-arts part of the Institut de France and the successor to the Academie royale in 1795.   Related Paintings of Francois-Andre Vincent :. | The Idle Servant | Marquise of la Solana | Holding a drama of Self-Portrait | Bubende Maria Magdalena | Madonna and Child with Four Saints |
Related Artists:
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Edmund Blair Leighton
1853-1922 British Leighton was the son of the artist Charles Blair Leighton. He was educated at University College School, before becoming a student at the Royal Academy Schools. He married Katherine Nash in 1885 and they went on to have a son and daughter. He exhibited annually at the Royal Academy from 1878 to 1920. Leighton was a fastidious craftsman, producing highly-finished, decorative pictures. It would appear that he left no diaries, and though he exhibited at the Royal Academy for over forty years, he was never an Academician or an Associate.
Antonio Carvalho de Silva Porto
(Porto, 11 November 1850 - Porto, 11 June 1893) was a Portuguese naturalist painter. Born in Porto, he studied there under João Antenio Correia and T. Furtado, then continued his studies in Paris and Rome. While in Paris he exhibited his work in the Salon and in the World´s Fair of 1878. In Paris, he studied with his friend João Marques de Oliveira, where they were pupils of Adolphe Yvon and Alexandre Cabanel. They became followers of the naturalist Barbizon School, and brought the new school of painting to Portugal, when they returned in 1879. Silva Porto become one of the most acclaimed naturalist painters of his generation, showing the heritage of Jean-Baptiste Camille Corot and Charles-François Daubigny. Secondary effects from impressionism can sometimes be found in his paintings.